Foajé

Radio interview by ?
Broadcasted by SR P1 in 'Foajé' May 5th 2006, followed by 'Tänk dig en människa' in 'Vita nätter'.

Direkt efter Foajé lyssnar vi till Stina Nordenstams Tänk dig en människa. Ett verk i gränslandet mellan dokument och fantasi. Ursprungligen presenterat i ett annat sammanhang, vilket framgår av mitt möte med Stina Nordenstam.och det här får bli en introduktion före föreställningen.

Jag har framför mig en stor affisch där det står Magasin 3 projekt 2 juni - 2 okt 2005 Djurgårdsbrunn och där finns på affischen namnet SN och om jag vänder på bladet kan man se att det står: i lusthuset på Magasin 3 projekt gör SN en nyskapad ljudinstallation. Den handlar om katastrofer, trauman, ufon, kärlek och livet i största allmänhet. -Mm -Vi hör personer berätta historier, men hur mycket av det de säger är egentligen sant?

Mm, alltså det där var jätteintressant för när du nu bara citerade det,och jag fick det mailet så reagerade jag direkt, såhär på att det på nåt sätt var flummit och det var ospecifikt och såhär poetiskt allmängiltigt, och i samma stund så kom jag på att det var jag, det är jag som har skrivit den där formuleringen, fast för ett år sen. Det finns hela tiden ett visst mått av liksom fiktion och abstraktion och sådär liksom,så när jag skrev den där presentationen för ett år sedan, då tyckte jag nog att det där var en ganska vågad liten liksom såhär programförklaring. Och sen nu då, ett år senare så tycker jag att: vad är det där för poetiskt allmängiltigt luddigt dravel liksom

Men sen står det: Verket kretsar kring människans unika förmåga att återhämta sig efter traumatiska upplevelser.

Mm, absolut och det stämmer ju fortfarande, det är 100% riktigt, men jag tyckte ändå, alltså jag kan tycka att det fanns nåt överslätande i mitt sätt att presentera det då.

Å ena sidan så är det ju en historia, en serie röster som beskriver en bortbytings bortförande och upplevelser. -Mm -Å andra sidan så är det, tycker jag verk om vad minne och fantasi och tänkande och just alltings förmåga över huvud taget är.

Mm visst, att det är kreativt. Alltså att minnet är kreativt, minnet är...

Men det jag blir väldigt nyfiken på, det är den där bortbytings- och bortförandeupplevelsen, vad betyder den för dig? Kan du säga det?

Alltså, den är ganska central. På nåt sätt är det så att när jag då nu skulle tänka: Vad ska jag göra för nåt här, vad ska jag göra för verk, så var det som jag sa så var det här liksom ett av huvudtemana som liksom presenterade sig själva. Och då var det så, till exempel så... Under ganska lång tid i mitt liv så var mina nära vänner och nära relationer och sådär var fosterbarn. Och ibland var de adoptivbarn men främst fosterbarn. Och jag vet inte varför, jag hade liksom inte nån analys av det, och jag vet inte om jag har nån fullständig analys nu heller liksom, det är inte min grej att göra analyser riktigt, utan det är min grej på nåt sätt att undersöka de där förhållandena på nåt sätt. Och en del saker är liksom, vad ska jag säga... Det bränns på nåt sätt, vissa problemformuleringar och också såhär kulturella fenomen som ju det här också berör med det här idén om abduction liksom, att bli bortrövad.

Just det, Abdaction på engelska och amerikanska, abduktion på svenska, jag har sett att det finns rörelser som samlar människor som anser att de har blivit bortförda och kanske utsatta för olika observationer av främmande varelserr rent av.

Mm, jag kan säga som kulturellt fenomen och så på något personligt plan så är det ju nån slags övergreppsberättelser, alltså att berätta om nånting som är omöjligt, att... alltså som är omöjligt att berätta om, att ... nånting som man inte kan berätta på något annat sätt, så hittar man på förklaringsmodeller liksom.

Men du har också betett dig så i materialet, att du har som både samlat in och gjort om.

Visst, och men på det sättet, det är otroligt intressant på, tycker jag, just det här att det går igen både i form och innehåll och tillvägagångssätt och också att jag inte var medveten om det när jag började, och sen blev jag mer medveten om det efter tid och sådär liksom.

Den här gången så samlade du röster och skrev ord, och samtidigt så växte musiken fram, vad jag förstår parallellt, hur... går det att tala om hur det gick till?

Mm, Nä alltså det där är lite lyx kan jag tycka, och nånting som jag... Jag är ju... Musik är ju mitt primära arbete liksom och nånting som, vad ska jag säga, som jag kan väldigt väl för att jag har hållt på med det mycket och såhär att jag i grunden är liksom väldigt säker på musik och att arbeta med musik, men samtidigt så, det räcker inte det för mig, det är nåt väldigt begränsat med musik därför att det är väldigt ointellektuellt och det handlar egentligen inte om tankar liksom.

Vad var det du utsatte dig för här som du inte gör i musiken?

Alltså, min förhoppning är ju att jag ska... Alltså att musik bara är en del av min verksamhet och att jag ska fortsätta med andra uttrycksformer där tänkandet används mer. Jag mötte reaktionerna, när jag till exempel har såhär berättat för nån om projektet sådär, särskilt för folk då som kanske kommer från mer dokumentärpiga eller nyheter eller sådär. Så har jag mött ganska starka reaktioiner över att jag skriver om. Det är som att det är nån, det är nån slags övergrepp nästan att först inbjuda folk till att berätta saker som är väldigt liksom privata, och sen gå hem och skriva om det. Jag kan tycka att det rent dokumentära berättelsen ä rproblematisk och lite ointressant, alltså det låter väldigt hårt men på nåt sätt upplever jag det som att man med fiktionens hjälp så kan man liksom komma åt nivåer och man kan röra sig lite på ett annat plan.

Vi ska lyssna på stycket Tän